FUNKTIONELLT PERSPEKTIV PÅ KRIMINALITET
For-KBT kan beskrivas på en mängd olika sätt, vad det innehåller, vad det syftar till, vad man måste kunna för att bemästra det eller hur förändringen faktiskt ser ut. Vad For-KBT är avgörs således vilken fråga man ställer. Ett sätt att beskriva For-KBT är också att beskriva vad som är själva kärnan, eller hjärtat i behandlingsformen – ett funktionellt perspektiv på kriminalitet.
Vad vi gör när vi tar ett funktionellt perspektiv på kriminalitet är att ställa frågan; vad fyller det kriminella beteendet för funktion i den kontext som det uppstår i? Detta brukar också kallas för funktionell kontextualism. Varför är det då viktigt att ha både ett individuellt funktionellt perspektiv och ett kontextuellt? Jo av den enkla anledningen att varje människa har en egen unik genetisk bakgrund och inlärningshistoria och ingen människa är oberoende av varken sin omedelbara eller större kontext som hen finns i. Vem vi umgås med, vad som stressar oss i omgivningen, vad människor säger och gör eller vad olika stimuli är laddat med för symbolik eller värde för oss påverkar hur vi beter oss. Dessutom har vi lärt oss och lär oss hela tiden vad som funkar i olika situationer, relationer, sammanhang - våra beteenden fyller en funktion på kort sikt. Ett funktionellt perspektiv på kriminalitet handlar alltså om att förstå vad det är som förstärkt och därmed utvecklat samt vad som alltjämt förstärker och därmed vidmakthåller det kriminella beteenden i en given situation (kontext).
Principerna vi pratar om kommer ur inlärningsteori (respondent, operant och social inlärningsterori) och även om genetiska riskfaktorer som bidrar till en funktionsnedsättning kan spela in i utvecklingen av kriminalitet så ska de sättas i relation till hur individen lärt sig att hantera funktionsnedsättningen i de kontexter hen har befunnit sig igenom livet. En funktionsnedsättning kan vara alltifrån ökad benägenhet för impulsiva beteenden, svårigheter att förstå egna och andras känslor eller en tendens att reagera med frustration och ilska. Dessa funktionsnedsättningar bör ses som sårbarhetsfaktorer för inlärning i vissa kontexter. Låt oss ta ett exempel för att belysa det funktionella perspektivet.
Andreas föddes in i en familj i ett socialt utsatt område i Sverige. När han föddes satt hans pappa i fängelse och hans mamma var ensamstående med Andreas och hans tre syskon. Andreas var ett livligt barn och diagnosticerades med adhd när han började skolan. Under de perioder som Andreas pappa var hemma var det mycket bråk och Andreas har både bevittnat och själv blivit utsatt för våld.
Skolan var en stor utmaning för Andreas då han både tyckte det var långtråkigt, ofta var orolig för hur det var hemma och hade svårt att hänga med på lektionerna. Under en period utsattes han dessutom för mobbing. Andreas märkte att han tyckte det var roligare att hänga med de elever som skolkade mycket. Han fick dessutom med uppbackning av andra chansen att reta och mobba andra elever istället för att själv bli utsatt. Det var skönt att få ge sig på någon och känna makt tyckte Andreas och mobbingen eskalerade. I högstadiet gick Andreas i princip inte på någon lektion och betygen sjönk fort. Han spenderade desto mer tid tillsammans med andra personer som dessutom börjat begå en del brott.
Hemma var det alltjämt lika oroligt och Andreas började bli mer och mer spänd, ilsken och fientligt inställd gentemot sin pappa. Sin mamma kände han bara förakt för, för att hon var så svag. Han var sällan hemma och hängde mer och mer med personer som höll på med brott och missbrukade. Andreas märkte att drogerna och särskilt amfetamin hjälpte honom att varva ned och fokusera. Missbruket eskalerade över tid och i takt med det ökade också Andreas brottslighet. Han hängde med på inbrott, rån och hamnade dessutom ofta i slagsmål på fester eller ute på stan.
Andreas åkte fast och dömdes första gången när han var 19 år. Då hade han slagit en flaska i huvudet på en kille på en fest som han uppfattat varit ”ute efter honom”. I situationen hade Andreas stampat på killen till dess att Andreas kompisar avbröt honom. Vid tillfället var Andreas påverkad av amfetamin och alkohol, han hade dessutom precis fått höra att hans mamma hamnat på sjukhus. Det här tillfället var dock inte första gången Andreas tappat kontrollen på detta sätt.
Som man kan notera finns det en massa riskfaktorer och samband som kan förklara Andreas beteende. Det är lätt att tänka orsak här, t.ex att det är hans uppväxt med våld som orsakar att han nu använder våld eller att det är påverkan av alkohol och droger som orsakar att våldet uppstår i situationen. Sådana orsakssamband är inte bara väldigt förenklade utan också missvisande. Det finnns en massa människor som växer upp med våld som inte själva använder våld och de flesta människor blir inte våldsamma under påverkan av alkohol eller narkotika. Vi kan helt enkelt inte uttala oss om orsaker men om man istället tänker funktion för att beskriva hur sambanden ser ut, kommer man längre. Det handlar om att förstå varför Andreas gör som han gör givet hans genetiska förutsättningar, inlärningshistoria och situationens inverkan.
Vilken funktion tänker du att Andreas våldsamma beteende fyller i den kontext där det uppstår?
ANDREAS
