Längtan efter ett liv i värderad riktning

Ett liv i kriminalitet är förenat med mycket lidande och problem, främst för brottsoffer och för samhället men också för den brottsdömde. Det kriminella beteendet omgärdas av antisociala attityder och kortsiktiga förstärkare - konsekvenser som håller personen kvar i brottsligheten och som vidmakthåller problematiken. Den brottsdömda sitter fast i sammanhang, erfarenheter, attityder och beteendemönster och livet ser sällan ut så som man längtar efter att det skulle kunna göra. Ofta får det som är viktigt på riktigt i livet stryka på foten. Ett liv kantat av kriminalitet, missbruk, våld och övergrepp är också ett liv kantat av trasiga relationer, misslyckanden i samhället, fysisk och psykisk ohälsa, ensamhet och isolering. Många brottsdömda längtar efter ett liv som ser annorlunda ut där man kan vara den person man vill vara, ett liv där man kan sträva i värderad riktning. All förändring från ett liv i kriminalitet till ett liv utan behöver vara förankrat i en värderad riktning, tydliga långsiktiga mål och delmål.

Onda spiraler

Ett liv i kriminalitet är som att sitta fast i en ”ond spiral”. ”Ond” i bemärkelsen att individen varken tar till sig eller ändrar sitt beteende utifrån de destruktiva konsekvenserna för omgivningen, eller sig själv. Det är en fälla. Det är lätt att individen fortsätter att använda kriminella beteenden för att få konsekvenser på kort sikt och nå antisociala mål eller få behov tillfredsställda i stunden. På lång sikt kommer personen längre ifrån viktiga personliga värden. Många gånger saknar individen erfarenheter och förmåga att på egen hand, lösa de problem och situationer som hen ställs inför, på något annat sätt än med kriminella beteenden. De antisociala attityderna rättfärdigar och strömlinjeformar beteendet övertid. Ju fler varv i spiralen individen varit, desto mer sitter personen fast i ett beteendemönster. I regel brukar det också vara så att kostnaderna för det antisociala och kriminella beteendet har börjat bli påtagligt kännbara. Många brottsdömda upplever denna ”onda spiral” som något självklart, okontrollerbart, opåverkbart eller kaotiskt. Individen må ha en upplevelse av att sitta fast men längtan till något annat kan vara påtaglig ändå. Genom att hjälpa individen se sina destruktiva och ”onda spiraler” kan en förändring påbörjas.

Att bringa ordning i kaos

För att begripliggöra och konkretisera hur den brottsdömdes problematik ser ut och varför hen sitter fast behöver den som vill arbeta med förändring bryta ned den brottsdömdes respektive behovsområde i konkreta beteendetermer. Genom att belysa vad individen gör för mycket av (överskott) respektive gör för lite av (underskott) blir varje behovsområde mer greppbart. Målet med en förändringsinsats blir att minska eller stoppa överskotten och öka underskotten vilket är synonymt med att minska eller stoppa det antisociala och öka det prosociala. Genom att göra förändringen konkret och greppbar får det kaotiska livet och de onda spiralerna ett nytt ljus på sig. Ett ljus som kan skapa hopp om att lämna det destruktiva livet bakom sig.

Fånga funktionen

En nyckel till att hjälpa den brottsdömde se att hen sitter fast i en ond spiral som vidmakthåller de kriminella beteendena är att belysa överskott och underskott i funktionella analyser. Den funktionella analysen visar den brottsdömde hur omständigheter som hen har med sig in i en situation, situationen i sig, hur hen tänker, känner och reagerar påverkar hur hen beter sig. Beteendet analyseras utifrån vilken funktion det fyller på kort sikt och vilka konsekvenser det får på lång sikt. Genom att få se hur dessa samband och även hur olika situationer hänger samman i en så kallad kedjeanalys blir det tydligare och tydligare för individen att hen sitter fast. Det blir ett viktigt perspektiv på att de kriminella beteendena, även om de leder till något önskvärt på kort sikt, tar personen längre ifrån sin värderade riktning. Dessutom tenderar de problem som klienten försöker hantera bli större med tiden såsom att våld föder mer våld, att bruk av droger leder till ökade skulder, stress och dåligt mående eller att brott leder till en ökad otrygghet, utsatthet och risk för att åka fast.

Från att sitta fast till att ha en plan

De flesta behandlingsprogram som riktas till brottsdömda i syfte att minska risk för återfall i brott är strukturerade och tydligt utformade avseende innehåll. Man kan prata om grad av manualisering, dvs hur tydlig behandlingsmanualen är för exakt vad behandlaren och klienten i behandlingen ska göra. Den här typen av tydligt manualiserade program fungerar för många brottsdömda. Särskilt om man anpassar insatsen utifrån risk, behov och mottaglighet. I princip kan man säga att ju mer behov och högre risk för återfall en individ har (dvs behov som driver på risken för återfall) desto större behov av en intensiv, flexibel och anpassad insats. För att kunna bringa ordning i en kaotisk situation och sedan skapa en behandlingsplan som är anpassad till individen kan behandlaren välja att arbeta med fallformulering. Vad man gör i en fallformulering är att kartlägga den brottsdömdes behovsområden och vad individen vill att livet ska handla om – den värderade riktningen och tillhörande mål. Med hjälp av att systematiskt analysera överskott och underskott i funktionella analyser formulerar behandlaren hypoteser om vad som utvecklat och vidmakthåller personens kriminalitet – ”det som gör att personen sitter fast”. Genom att veta vad som utvecklat och vidmakthåller brottsligheten kan man sedan göra en plan för hur behandlingen ska gå till, dvs en plan för att minska risken för återfall i brott.

Forensisk KBT är både komplext och väldefinierat

Vi får vara ödmjuka inför vad det innebär att hjälpa någon sluta begå brott. Behandlingsprogram som syftar till att minska risk för återfall i brott har om än ofta stabila så även ofta blygsamma resultat. För vissa typer av brott vet vi lite om vad som fungerar och för andra typer har vi väldigt mycket på fötterna. För vissa individer kan behandling te sig lönlöst, särskilt om personen har en lång historia av brott bakom sig. Men även om det finns mycket utmaningar i att arbeta med behandling för brottsdömda så är evidensläget tydligt att det som kan beskrivas som forensisk KBT är det bästa tillgängliga sättet att ta sig an uppgiften om att minska risken för återfall hos brottsdömda. Forensisk KBT innehåller flera delar och processer som alla hör samman och bör bemästras av den som erbjuder behandlingen. Det handlar om god förmåga till relationella färdigheter såsom alliansskapande, motivationsarbete, förmåga att skapa engagemang och mening med förändring men också god förmåga till strukturerande färdigheter att arbeta med rätt metodik för rätt problematik. Därtill bör forensisk KBT alltid omgärdas av handledning och kollegialt stöd. Ju mer noggrant behandlaren granskas att hen följer metodiken, desto bättre effekt i behandling. Det är utmanande och komplext att bedriva forensisk KBT men vi vet idag vad vi behöver göra för att det ska funka!